J e n n i f e r

Så har det gått ett bra tag sedan studenten var förbi.
Nämligen bestämt 4 månader och 2 veckor.
Mycket har såklart förändrats, både positivt och negativt...
Hmm..
När jag läser hur jag skrev och verkade må förut blir det nästan lite tomt...
Vart har glädjen tagit vägen....?
Allting är som bortblåst, alla roliga minnen verkar gråa.
Jag saknar någon att dela allt med, en vän. Inte pojkvän, en vän.
Jag har flera vänner som jag umgås med, och även flera som jag räknar som till nära och kära..
Men något jag saknar är en bästa tjejkompis. En tjejkompis som man kan sitta o fnittra med fram till småtimmarna.. En tjejkompis som man kan anförtro allt!
....
Och vart hittar man en sån? Ska man lägga ut en annons på blocket eller bara rycka tag i någon på stan?
Eller kanske... Kanske ska man ställa sig på gatan med en lapp "ny bästa tjejkompis sökes".. Neej, så går det nog inte till... så hur går det till, hur fick du din bästa kompis?

För övrigt så flyttar jag snart, om en månad.. Enskede blir min nästa ort i Stockholm!
Ska bli roligt att flytta, men det kommer bli ett tomrum eftersom jag bott här nästan  alla mina 19 år.
Men men, ny production är det och fräscht kommer det bli.. Förhoppningsvis!
Fick en ny säng idag från IKEA, Sultan 120x200 cm.. Helt okej!
Sängen känns bara så stor och tom, även om den bara är 15 cm större än den förra.

Vad mer har hänt... Hmm, jag och Karl-Michael haft bättre stunder.
Bråken kommer allt tätare nu och jag vet inte riktigt hur vi kan ändra på det.
Att det måste bli så komplicerat och annorlunda efter första halvåret...
8 månader idag den 15/10. Blir det 8 till? Osäkert.
Jag älskar honom verkligen det gör jag, men jag orkar inte ha det såhär..
Vad ska man göra?
Vi åkte till Menorca (grann ö med Mallorca) 8 dagar i Augusti och "firade" 6 månader.
Så åkte vi ner med förhoppningar om att allt skulle bli bättre, och att vi bara skulle semestra och ha det bra.. Men tro mig det var inte bra, bara värre! Ush usch usch!
Så nu sitter jag här vid min dator och längtar tillbaka till våren -07 då vi började vårat förhållande.. (15 Februari -07).
Vad ska man göra för att undvika dessa konflikter? Varför kan vi inte vara som han var förr.
Jag blir så ledsen och känner mig så ensam när jag tänker på hur jävla BRA det var förut..
Hur snälla vi var emot varandra.. Ibland kan han nu förtiden ta fram de värsta sidorna hos mig, jag knappt trodde jag hade. Det är hemskt att jag kan bli så arg, men ännu värre att han ser så oskyldig ut.
Jag vill ju bara vara hos honom, vill bara kramas och ha det bra. Men det går inte..
Jag orkar inte.. Vi bråkar, jag blir arg, han ledsen. Jag skriker, han gråter.. Jag går, han springer efter...
Så fortsätter de och bråken raddas upp i en osynlig ryggsäck på min rygg som just u är för tung för att bära.
Jag orkar inte mer, jag vill ställa av ryggsäcken och gå vidare utan den. Utan alla problem, men med honom.
Jag vill plocka ur de fina och glada minnena från ryggsäcken och stoppa de i en ny, så de inte blir så tung.. Vill slänga den gamla och tunga och tråkiga minnen och sedan se till att de aldrig kommer tillbaka, men det går inte...
Ibland hittar jag något jag glömt slänga och så vipps så är de i ful kaos igen... för att sammanfatta det jag just skrev så undrar jag bara lite smått, HUR I HELVETE KAN FOLK HÅLLA IHOP I 70 ÅR UTAN PROBLEM!!!!! ÄR DET NÅGON SOM VET HUR FAN MAN GÖR? HUR SKA MAN BETÉ SIG FÖR ATT ALLT SKA BLI RÄTT? BERÄTTA DET SNÄLLA, FÖR JAG HAR INGEN ANING LÄNGRE!!!

Nej... Nu måste jag fundera och överväga.. Vilken väg jag ska välja!
Skönt att skriva av sig ibland även om det privata!

Tack.
/Jennifer.